Annie
- Småbarnsmamma - Förlovad - Tatuerad - Piercad - Hundägare - Kattägare- Annie heter jag, bor i en förort till Göteborg i ett radhus med min fästman Malle, som jag träffade 090723, vår son Oliver som föddes på Malles 36 årsdag 110808, hunden Devil som jag haft i 6 år och våra katter Bettie och Dexter. Just nu är jag föräldrarledig och mitt liv handlar mest om familjen, eller ja allt handlar om familjen. Är en glad liten prick med ett stort hjärta och en förkärlek till Rock n roll.
Fru Edvardsson
Då var vi man och hustru. Nu är jag min själsfrändes fru. Vi har lovat varann evig kärlek och trohet. Tack alla som ville vara med och fira oss.
På natten blev vi väckta kl 5 av att Oliver hade blivit jättesjuk, satt sig på stämbanden och hade 39 graders feber sen på kvällen.
Han fick en hemsk hosta och tanken att skita i allt var nära… Men vi bestämde att köra på..
Är inte het nöjd med dagen, tyvärr. I mitt huvud skulle allt gå mycket mycket smidigare än vad det gjorde. Allt började att de blev förseningar med maten till lokalen så malle kunde inte hämta de som skulle fixa mitt hår i tid, strax innan klockorna började ringa stod jag och klädde på mig klänningen…
I kyrkan var ALLT!! då menar jag ALLT perfekt, jag grät som ett litet barn och kände mig som världens mest lyckligaste kvinna. Prästen Birgitta var väldigt lättsam och min Lotta älskade Lotta fick hela församlingen att börja gråta med sin vackra stämma…Även mig och Malle!
Fotades lite snabbt i kyrkan av Frida och hämtade ut hotellnycklarna. Tydligen hade de tagit 1,5 timmar och när de var i lokalen hade folk inte vågat sätta sig ner eller prata utan stod själva.. i mitt huvug gick de på 45 minuter, men måste kollat klockan fel.
När vi ska börja äta kommer vi på helvete, korven till barnen är inte påsatt, det var glapp i kokplattan så gick knappt koka upp den heller.
Nåja, maten var god men hade ingen ro att äta, Oliver var ju hängig och funderade mest över om man skulle åka in med honom till sjukan.
Han somnade sen iallafall och började må bättre.. Så var de dags för tårta.. Världens vackraste tårta som min svägerska hade gjort. Kaffet tog ju lite tid att göra men men…. och det är där jag inser att sevreringspersonal hade varit rätt gött ändå även om de var bara tårta och buffe och ingen alkohol.. Folk ändrade om i bordsplaceringen.. vissa hade det tråkigt, vilket jag kan förstå när de inte flöt på som det var tänkt och utan alkohol är det kanske inte så lätt att få nya kontakter… Nåja…
Men det fanns många många bra saker också.. Min underbara morbror Tobbe hade tatt ihop ett sånghäfte.. En låt som jag ville höra jämt när jag var liten, och jag kallade den låten om kaninen, tog länge innan de fattade vilken låt detta var då jag tjatade om att jag ville höra den om, men efter mycket om och men insåg de att de var “tycker du om mig” på många olika språk och på ett språk sjunger de kanino eller något likanade och de var låten om kaninen.
En annan låt tjatade jag också om att jag skulle få höra om och om igen när jag var “min dingeling”, jag tyckte den var skitbra som liten och dansade jämt till den….. fram till dagen jag insåg vad min dingeling var… haha.
Toastmastern David sköt salut för oss med massa ballonger som alla fick blåsa upp och sticka hål på…. Han läste även upp telegram… från bla kungen
Våra pappor höll tal… och när min pappa höll sitt tal brst det för mig… totalt…
Det var väl allt i det stora hela…… Tack alla som hjälpte oss så gott de gick… särskilt tack till våra syskon.. Och TACK för att alla kom!!
Och även om allt inte flöt på som jag hade tänkt mig å är det änden av mina lyckligaste dagar i livet, jag fick ju bli min själsfrändes fru, och de var de viktigaste!!!
Pappas tal till oss…
Bröllopstal
Kära brudpar, älskade lilla diamantrosen Annelie.
En dag kom Petter och sa till Birgitta, mamma vet du vad jag drömde inatt? Nej sa Birgitta, jo jag drömde att du har en baby i magen och det är en flicka, hon skall heta Annelie, jag vet att det är sant, för det har hon har sagt det till mig.
Birgitta sa till Petter att det får bli vår lilla hemlighet.
Och så blev det. Vi fick en liten flicka som döptes till Annelie,
Det var inget tvivel om vad hon skulle få för namn.
Något som etsat sig fast i mitt minne är när Annelie kom hem med en teckning från dagis som visade vad föräldrarna hade för yrke. Att Birgitta arbetade på ett sjukhem var helt klart, men vad gjorde pappa.
Jo, enligt teckningen satt pappa och vinkade från en bil på morgonen när han lämnade Annelie. Något speciellt yrke hade han väl inte. Pappa jobbade med politik, men hur skall en liten flicka förklara detta för de andra dagisbarnen och dagisfröknarna det fick alltså bli en pappa som vinkade från ett bilfönster.
Kanske det var lika bra att Annelie ritade en pappa som vinkade från ett bilfönster, ni kanske hört historien om barnet som kom hem från skolan och mamman undrade vad dom gjort idag. Jo, sa barnet, vi har berättat om vad föräldrarna har för yrke.
Jaha sa mamman, vad sa du om pappa då?
Jo ja sa att han spelade piano på en bordell, men herregud sa mamman alldeles förskräckt, det gör han ju inte. Nä det vet ja väl sa barnet men jag vågade inte säga att han var politiker.
En annan liten episod var när vi varit i Italien på semester och Annelie hade lärt sig att flyta i det salta medelhavet, du var nog fyra år då Annelie, hur som helst på hemvägen stannade vi till i München och där fanns en simbassäng, Annelie hoppade naturligtvis i direkt och sjönk som en sten, det var väl tur att Caroline hoppade i direkt och tog upp Anneli. Du blev inte rädd när du kom upp och sa till Birgitta, -men mamma jag trodde jag kunde simma.
- Annelie för mig har du alltid varit en diamantros som jag älskar väldigt mycket.
- Du håller alltid kontakten med din mamma och pappa var vi än befinner oss i världen.
- du skickar bilder på din ögonsten Oliver och vi blir glada. Jag är säker på att Oliver är en av de mest fotograferade babys som finns åtminstone i Landvetter och Lessebo.
- Du håller dig alltid informerad om vad som händer med dina vänner och vad som sker i världen. Annelie du har en mycket stor empati.
- Du håller på Liverpool fotballclub precis som din pappa och både du och jag vet att ”You never walk alone” är viktigt, vi är aldrig ensamma när vi har varandra och tillsammans möter vi framtiden. Tillsammans är vi starka.
Framtiden ligger framför dig och Malle, skapa något fint tillsammans så går det bra i livet, lita på varandra, krama varandra, tala med varandra och ett råd jag vill ge Er är samma råd som Birgitta och jag fick av din oldemor Borghild, gå aldrig och lägg Er som ovänner.
Då går det bra i livet och äktenskapet.
Annelie idag är det din och Malles bröllopsdag.
Det är också Olivers dopdag, tänk vilken lycka man kan få uppleva under en dag det är otroligt.
Du har träffat en underbar man som bryr sig om dig!
Malle till dig vill jag säga!
Malle välkommen till vår familj!
Jag vet att du och Annelie älskar varandra väldigt mycket.
Malle var rädd om Annelie och Oliver!
Annelie och Malle
Nils Ferlin har skrivit följande dikt den passar så fint idag på er bröllopsdag.
Kärleken kommer, kärleken går, ingen kan tyda dess lagar.
Men dig vill jag följa i vinter som vår och alla min levnads dagar.
Mitt hjärta är ditt, ditt hjärta är mitt och aldrig jag lämnar det åter.
Min lycka är din, din lycka är min,och gråten är min när du gråter.
Kärleken är så förunderligt stark, kuvas av intet i världen.
Rosor slår ut ur den hårdaste mark, som sol över mörka gärden.
Till sist vill jag utbringa ett fyrfaldigt leve för brudparet.”
Publicerat i Uncategorized
Hotellet
Är bokat nu. Kommer dock ligga på samma som brorsan m familj och mamma o pappa, hoppas inte vi får rummet bredvid höhö
Fast vi bokade ju sviten, och de lär inte dom gjort
Publicerat i Uncategorized
Lösenordsskyddad: samtal..
Ange ditt lösenord för att visa kommentarerna.
Publicerat i Uncategorized
varit hos min rådgivare
vägt mig och så, är väl ingen större skillnad sen senast eftersom jag ätit kombinerad kur denna veckan, så nu får jag ta tag i hårdhandskarna igen. Smakade precis gröten från cambridge, smakade mumma, äpple och kanel, ska dock ta mindre vattennästa gång . vikten står iallafall på 84.1 här hemma, så är 9,1 kilo kvar på 5 veckor.
jag skaaa fixa detta! Ge mig styrka att vilja orka! <3
Publicerat i Uncategorized
Lösenordsskyddad: Vad är det för fel på människor?
Ange ditt lösenord för att visa kommentarerna.
Publicerat i Uncategorized
Kommer byta…
.. Kod på de lösenordsskyddade inläggen.
Om ni vill läsa så lämna en kommentar
Vem är du?
Varför vill du läsa?
Publicerat i Uncategorized
Hm hade skrivit ett inlägg men…
det försvann….
Kan inte somna, ligger och tänker på bröllopet och de bara snurrar i huvudet på mig.
Vet att pappa kommer läsa ett tårdrypande tal, eller ja iallafall tror jag det om jag känner honom rätt. Vilket fick mig att fundera över vad man säger i ett tacktal på bröllopet. Sen var de kört.
annars? Ska vara vägning idag men eftersom jag har sjukt ont i halsen (lär vara halsfluss på gång) så tänker jag inte sätta mig på en buss in till stan och smitta ner andra. så ja jag vägde mig hemma, och efter helgen slutade det med att jag allt som allt fuskade tre gånger när malle var hemma.. BAD ME! Nåja, nya tag denna veckan, ska ju stå brud om mindre än 6 veckor!
Vågen hemma står iallafall på 84,4 (invägning hemma samma dag som jag började på cambridge var 87,5 men har gått efter vågen där på mottagningen och då var jag på 86,6. hur eller hur, enligt vågen hemma har jag ca gått ner 3 kilo på en vecka, nåja nästa vecka ska det bli bättre resultat!
Nu ska jag fortsätta läsa om tacktal, och imorgon måste vi komma ihåg och ringa prästen, samt beställa maten till dop/bröllopsfesten
Publicerat i Uncategorized














