Lösenordsskyddad: dravel

Det här inlägget är lösenordsskyddat. För att se det måste du ange ditt lösenord nedan:

Lösenord:

5/3-2012

 

Hejsan alla mina bloggläsare haha

Oliver ligger och sover (i sin egna säng, tjoho!) så jag tänkte passa på att slänga in ett inlägg.

Våren börjar komma, har sett snödroppar och solen skiner hela dagarna. Är som en sten släpper från mitt hjärta och jag kan börja le igen, denna vintern har om jag ska vara ärlig, skitjobbig. I vanliga fall brukar jag begrava mig i jobb men nu är jag ju hemma så det har varit lite svårt. Jag har inte riktigt orkat träffa folk, jag har bara velat ligga hemma själv och vänta på att livet ska bli bättre igen. Jag har inte orkat engagera mig, och många människor runt mig har också mått dåligt och haft problem, vilket gjort att jag undvikit folk ännu mer för jag velat ha lite positiv energi runt mig. Men som sagt, nu är våren här och jag är en bättre människa och orkar mer.

 

Det här med att bli mamma var en väldigt stor förändring, större än jag någonsin trott. Den oron jag känner för Oliver, hur jag går och kollar honom var tionde minut har gjort att jag inte är så utvilad, jo visst oliver sover hela nätterna genom och har gjort det sen han var 7 veckor, men jag har inte lyckats lika bra med det Vill inte låta gnällig eller missunnsam för ag älskar verkligen att vara mamma, och jag älskar Oliver av hela mitt hjärta. Min hjärna har nog bara inte riktigt hängt med.
 
På lördag fyller jag år, 24 närmare bestämt. Åren tickar liksom på på något märkligt sätt, känns inte som det var så längesedan jag träffade Malle, men de måste du ju varit, var ju bara 21 då Har även passerat mitt 4 år boendes på västkusten…. Tänk vad livet ändrats sen kalmar-tiden, Satt förresten på flashback och kollade och kom in på en tråd om ett mord som hänt ett stenkast från där jag bodde innan, då visar det sig att de är en gammal kompis som mördat en annan man. Vad tråkigt hur folk ändras egentligen, även om de var en impulsgrej, men så satans sorgligt. Förstår inte hur man kan anse sig ha rätten att ta någon annans liv.

 

 

Nu ska jag njuta lite av lugnet innan Malleballe kommer hem. puss på er alla

Bilder… Från en av de lyckligaste dagarna i mitt liv <3

Fru Edvardsson

Då var vi man och hustru. Nu är jag min själsfrändes fru. Vi har lovat varann evig kärlek och trohet. Tack alla som ville vara med och fira oss.

På natten blev vi väckta kl 5 av att Oliver hade blivit jättesjuk, satt sig på stämbanden och hade 39 graders feber sen på kvällen.

Han fick en hemsk hosta och tanken att skita i allt var nära… Men vi bestämde att köra på..

Är inte het nöjd med dagen, tyvärr. I mitt huvud skulle allt gå mycket mycket smidigare än vad det gjorde. Allt började att de blev förseningar med maten till lokalen så malle kunde inte hämta de som skulle fixa mitt hår i tid, strax innan klockorna började ringa stod jag och klädde på mig klänningen…

I kyrkan var ALLT!! då menar jag ALLT perfekt, jag grät som ett litet barn och kände mig som världens mest lyckligaste kvinna. Prästen Birgitta var väldigt lättsam och min Lotta älskade Lotta fick hela församlingen att börja gråta med sin vackra stämma…Även mig och Malle!

Fotades lite snabbt i kyrkan av Frida och hämtade ut hotellnycklarna. Tydligen hade de tagit 1,5 timmar och när de var i lokalen hade folk inte vågat sätta sig ner eller prata utan stod själva.. i mitt huvug gick de på 45 minuter, men måste kollat klockan fel.

När vi ska börja äta kommer vi på helvete, korven till barnen är inte påsatt, det var glapp i kokplattan så gick knappt koka upp den heller.

Nåja, maten var god men hade ingen ro att äta, Oliver var ju hängig och funderade mest över om man skulle åka in med honom till sjukan.

Han somnade sen iallafall och började må bättre.. Så var de dags för tårta.. Världens vackraste tårta som min svägerska hade gjort. Kaffet tog ju lite tid att göra men men….  och det är där jag inser att sevreringspersonal hade varit rätt gött ändå även om de var  bara tårta och buffe och ingen alkohol.. Folk ändrade om i bordsplaceringen.. vissa hade det tråkigt, vilket jag kan förstå när de inte flöt på som det var tänkt och utan alkohol är det kanske inte så lätt att få nya kontakter… Nåja…

Men det fanns många många bra saker också.. Min underbara morbror Tobbe hade tatt ihop ett sånghäfte.. En låt som jag ville höra jämt när jag var liten, och jag kallade den låten om kaninen, tog länge innan de fattade vilken låt detta var då jag tjatade om att jag ville höra den om, men efter mycket om och men insåg de att de var ”tycker du om mig” på många olika  språk och på ett språk sjunger de kanino eller något likanade och de var låten om kaninen.

En annan låt tjatade jag också om att jag skulle få höra om och om igen när jag var  ”min dingeling”, jag tyckte den var skitbra som liten och dansade jämt till den….. fram till dagen jag insåg vad min dingeling var… haha.

Toastmastern David sköt salut för oss med massa ballonger som alla fick blåsa upp och sticka hål på…. Han läste även upp telegram… från bla kungen

Våra pappor höll tal… och när min pappa höll sitt tal brst det för mig… totalt…

Det var väl allt i det stora hela…… Tack alla som hjälpte oss så gott de gick… särskilt tack till våra syskon.. Och TACK för att alla kom!!

Och även om allt inte flöt på som jag hade tänkt mig å är det änden av mina lyckligaste dagar i livet, jag fick ju bli min själsfrändes fru, och de var de viktigaste!!!

 

 

Pappas tal till oss…

 

Bröllopstal

Kära brudpar, älskade lilla diamantrosen Annelie.

En dag kom Petter och sa till Birgitta, mamma vet du vad jag drömde inatt? Nej sa Birgitta, jo jag drömde att du har en baby i magen och det är en flicka, hon skall heta Annelie, jag vet att det är sant, för det har hon har sagt det till mig.

Birgitta sa till Petter att det får bli vår lilla hemlighet.

Och så blev det. Vi fick en liten flicka som döptes till Annelie,

Det var inget tvivel om vad hon skulle få för namn.

Något som etsat sig fast i mitt minne är när Annelie kom hem med en teckning från dagis som visade vad föräldrarna hade för yrke. Att Birgitta arbetade på ett sjukhem var helt klart, men vad gjorde pappa.

Jo, enligt teckningen satt pappa och vinkade från en bil på morgonen när han lämnade Annelie. Något speciellt yrke hade han väl inte. Pappa jobbade med politik, men hur skall en liten flicka förklara detta för de andra dagisbarnen och dagisfröknarna det fick alltså bli en pappa som vinkade från ett bilfönster.

Kanske det var lika bra att Annelie ritade en pappa som vinkade från ett bilfönster, ni kanske hört historien om barnet som kom hem från skolan och mamman undrade vad dom gjort idag. Jo, sa barnet, vi har berättat om vad föräldrarna har för yrke.

Jaha sa mamman, vad sa du om pappa då?

Jo ja sa att han spelade piano på en bordell, men herregud sa mamman alldeles förskräckt, det gör han ju inte. Nä det vet ja väl sa barnet men jag vågade inte säga att han var politiker.

En annan liten episod var när vi varit i Italien på semester och Annelie hade lärt sig att flyta i det salta medelhavet, du var nog fyra år då Annelie, hur som helst på hemvägen stannade vi till i München och där fanns en simbassäng, Annelie hoppade naturligtvis i direkt och sjönk som en sten, det var väl tur att Caroline hoppade i direkt och tog upp Anneli. Du blev inte rädd när du kom upp och sa till Birgitta, -men mamma jag trodde jag kunde simma.

• Annelie för mig har du alltid varit en diamantros som jag älskar väldigt mycket.
• Du håller alltid kontakten med din mamma och pappa var vi än befinner oss i världen.
• du skickar bilder på din ögonsten Oliver och vi blir glada. Jag är säker på att Oliver är en av de mest fotograferade babys som finns åtminstone i Landvetter och Lessebo.

• Du håller dig alltid informerad om vad som händer med dina vänner och vad som sker i världen. Annelie du har en mycket stor empati.
•  
• Du håller på Liverpool fotballclub precis som din pappa och både du och jag vet att ”You never walk alone” är viktigt, vi är aldrig ensamma när vi har varandra och tillsammans möter vi framtiden. Tillsammans är vi starka.
•  

Framtiden ligger framför dig och Malle, skapa något fint tillsammans så går det bra i livet, lita på varandra, krama varandra, tala med varandra och ett råd jag vill ge Er är samma råd som Birgitta och jag fick av din oldemor Borghild, gå aldrig och lägg Er som ovänner.

Då går det bra i livet och äktenskapet.

Annelie idag är det din och Malles bröllopsdag.

Det är också Olivers dopdag, tänk vilken lycka man kan få uppleva under en dag det är otroligt.

Du har träffat en underbar man som bryr sig om dig!

Malle till dig vill jag säga!

Malle välkommen till vår familj!

Jag vet att du och Annelie älskar varandra väldigt mycket.

Malle var rädd om Annelie och Oliver!

Annelie och Malle

Nils Ferlin har skrivit följande dikt den passar så fint idag på er bröllopsdag.

Kärleken kommer, kärleken går, ingen kan tyda dess lagar.

Men dig vill jag följa i vinter som vår och alla min levnads dagar.

Mitt hjärta är ditt, ditt hjärta är mitt och aldrig jag lämnar det åter.

Min lycka är din, din lycka är min,och gråten är min när du gråter.

Kärleken är så förunderligt stark, kuvas av intet i världen.

Rosor slår ut ur den hårdaste mark, som sol över mörka gärden.

Till sist vill jag utbringa ett fyrfaldigt leve för brudparet.”

Hotellet

Är bokat nu. Kommer dock ligga på samma som brorsan m familj och mamma o pappa, hoppas inte vi får rummet bredvid höhö

Fast vi bokade ju sviten, och de lär inte dom gjort

 

Lösenordsskyddad: …………

Det här inlägget är lösenordsskyddat. För att se det måste du ange ditt lösenord nedan:

Lösenord:

Lösenordsskyddad: samtal..

Det här inlägget är lösenordsskyddat. För att se det måste du ange ditt lösenord nedan:

Lösenord: